Riksrevisionen drar märkligt säkra och ensidiga slutsatser av sin(a) forskningsstudie(r) — Utdrag ur ett längre inlägg som kommer

Uppdaterad 2018-04-19.


Ett längre inlägg är på gång men ser ut att ta en del tid att bli klar med. Därför lägger jag upp detta korta utdrag ur det inlägget. Det längre inlägget kommer att handla om min och olika forskares kritik av Riksrevisionens rapport(er). Myndigheten vars huvudsakliga uppgift är att spara pengar åt staten mera än att komma med oberoende granskningar och forskningsstudier? Så tycks det vara tyvärr. Politisk propaganda förklädd till forskning?


Riksrevisionen håller tydligen på med samma upplägg på en studie avseende sjuk- och aktivitetsersättning där man återigen använder samma överdriva påståenden om studiens säkerhet och skriver:

”För att studera effekterna av att beviljas sjuk- och aktivitetsersättning används ett naturligt experiment i processen för omprövningar av rätten till ersättningen 2009–2012, som gör det möjligt att mäta effekten av ett nekande med hög tillförlitlighet. Två grupper kommer att jämföras, där den ena nekades ersättning och den andra beviljades. På grund av experimentet är grupperna, med undantag för beslutet, helt identiska.”

Återigen… ”Hög tillförlitlighet” och ”helt identiska”? Stora ord… Fantastiskt, de har alltså lyckats skapa två helt identiska grupper av människor avseende arbetsförmåga! Jag är imponerad (ironi)! Naturligtvis är det helt omöjligt att skapa två sådana identiska grupper av människor ens om man haft tillgång till mycket bättre urvalsmetoder än Riksrevisionen använt. Läs nedan [den ännu ej färdiga artiklen] om urvalsprocessen som de anser skapar två ”helt identiska” grupper av människor. Dessa utredare borde ersättas! De kan inte få uttala sig på detta extremt onyanserade sätt. Räcker det inte med att politiker alltför ofta håller på att vinkla verkligheten på sådana sätt? Varenda människa med någon form av kritiskt tänkande och kunskap om forskning måste ju förstå att det istället faktiskt är ett ytterst osäkert urval av människor samt flera andra mycket osäkra mätmetoder i deras studie.

Det är överhuvudtaget ett mycket svårt område att forska på då det är så långt ifrån någon kontrollerad ”laboratoriemiljö” man kan komma. Det är så många olika samverkande faktorer. Kristina Alexanderson, professor på institutionen för försäkringsmedicin på Karolinska Institutet har till exempel sagt att vi idag inte har några bra instrument för att mäta arbetsförmåga (naturligvis är det så!). Ändå menar alltså ”forskarna” ovan att de lyckats skapa två helt identiska grupper avseende arbetsförmåga… Det finns även många fler faktorer att ta upp som tydliggör den stora osäkerhet avseende vilka slutsatser som kan dras av denna och andra liknande studier.


Här är några länkar som berör kritik och svar på kritik avseende Riksrevisionens tidigare studie avseende nekande av sjukpenning:

Och här är en länk med relevant kritik i ett inlägg i Läkartidningen av en studie från Försäkringskassan som använder liknande onyanserade argument:

Sedan är det ytterligare också erhört svårt att dra några som helst slutsatser i ett enskilt bedömningsärende utifrån generella studier såsom ovan. Trots det verkar det som att Riksrevisionens rapporter ändå fått någon form av inverkan på hur Försäkringskassan gör sina bedömningar (tyckte jag läste om detta någonstans men hittar det inte nu). De allra mest utsatta (men kanske med diagnoser som saknar ”objektiva fynd”) riskerar att hamna i kläm när överdrivet säkra slutsatser dras av en mycket generell studie med osäkra resultat avseende orsak och verkan. Korrelation och kausalitet är som bekant inte samma sak.

Sannolikt har det stor betydelse hur varje enskild aktör agerar i vårt system, inklusive hur samverkan mellan olika aktörer och myndigheter fungerar. Vilken grad av inflytande och makt/maktlöshet som patienten successivt får ju längre denne befinner sig i systemet. Samt att det finns någon form av ekonomisk grundtrygghet i botten oavsett vad som händer. En trygghet som inte ständigt är förknippad med ifrågasättande och letande efter ”objektiva fynd” för att anpassningar ska kunna fås och ersättning kanske utgå. Många diagnoser innebär stora problem men saknar per definition ”objektiva fynd”. Ja, det är många faktorer som spelar in för människors mående och möjligheter till liv, rehabilitering och arbete. Så indragen ersättning kan således också innebära helt olika saker från en tid till en annan beroende på hur omgivande system ser ut och fungerar just då.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s